På min gamla blogg skrev jag ett inlägg 2019 om att samsova och hur man kan göra det på ett säkert sätt. Ämnet är aktuellt än idag. Socialstyrelsens råd är fortsatt desamma – att det är säkrast för spädbarn under 3 månader att sova själva på rygg i egen säng. Vad jag förstår så håller dock råden på att ses över, precis som det har setts över (och sedan ändrats) i andra länder. En skillnad jag upplever sedan 2019 är att det pratas mer öppet bland föräldrar och vården om att samsovning existerar och att man bör kunna ge råd om hur det kan göras på ett så säkert sätt som möjligt. Något jag är positiv till.
Som barnmorska vet jag att många nyfödda helt enkelt vägrar sova utan närhet till sina föräldrar. Kloka som de är vill de känna sig skyddade av den som är där för att skydda dem. Jag vet att många spädbarn ammar frekvent, även på natten. Jag vet också att råden vi ger på BB kan bli mycket förvirrande för nyblivna föräldrar. För hur går det ihop att amma på varje signal, maxa hud mot, prioritera din sömn och samtidigt sova ifrån ditt barn? Särskilt när instinkten hos många av oss, precis som hos andra däggdjur, är att ha vår unge nära. Vår nyfödda lilla unge som levt och växt i oss som behöver oss för dess överlevnad.
Att känna den instinkten men höra att det är fel och livsfarligt kan bli väldigt stressande, kanske även få oss att tvivla på våra andra instinkter i föräldraskapet. För vissa innebär det att de väljer att motvilligt gå emot råden men gör det med en skuld och oro. För andra att de gör vad det de kan för att följa dem men löper risken att vara så trötta att de somnar med barnet på sig i soffan istället vilket vi vet är den typ av samsovning som är bevisat särskilt riskfylld.
Kanske ska flika in brasklappen här att det givetvis finns de som både vill och lyckas ha barnet sovande i egen säng på rygg. Då är det inget problem förstås och det är bara att fortsätta göra sin grej.
Men tillbaka till socialstyrelsens råd. Jag anser att de tåls att ses över då vi vet att samsovning kommer att fortsätta existera och fokus bör då även ligga på hur man då gör det så säkert som möjligt för den aktuella familjen. Det är kunskap som vårdpersonal bör kunna ge. Sen menar vissa att forskningen som rekommendationerna är baserade på kan tolkas på olika sätt. Att kanske samsovningen i sig inte är en riskfaktor utan hur det görs och av vem. Det som är tydligt är i alla fall att oplanerad samsovning (särskilt i soffa eller fåtölj) är det som är associerat till främst risk, samt om den som sover med barnet är påverkad av alkohol eller röker. Vi vet även att amning är en skyddande faktor och att både förälderns och barnets ålder spelar in i riskbedömningen.
Så jag välkomnar en analys av råden och en revidering av hur de framförs. Alla som gör ett informerat val att samsova bör få stöd i det. Själv har jag samsovit med alla barnen och känt mig trygg i det. Med mitt första barn försökte jag ha honom på rygg i babynest men i och med att han var typen som ville sova nära och gärna med ett bröst i munnen at all times var det för svårt för mig att upprätthålla. Jag kände att den bristande sömnen påverkade mig negativt psykiskt, jag upplevde den extrema tröttheten som det ledde till som en riskfaktor i sig, för mitt mående och min förmåga att ta hand om honom på ett adekvat sätt. Jag valde till slut att sova bredvid honom och tillåta honom amma fritt på natten. För oss var det helt rätt beslut och för mig personligen ett första steg i att följa min intuition i föräldraskapet vilket jag upplevde som stärkande. Med de andra två har jag sovit gott bredvid dem från dag ett.
Ni som samsover har ni varit öppna med det med vården? Har ni i så fall fått frågan om ni vill ha råd kring hur ni gör det på ett säkert sätt?
Jag kommer lägga över mitt blogginlägg från 2019 på denna, så håll utkik om du är nyfiken på det.
41 svar
Så enormt glad över detta inlägg! Upplever att jag inte får någon respons från bvc om vår samsovning. Nånting säger mig att det är en rädsla från det hållet att säga bu eller bä. Bebis är snart 8 veckor. Vacklar ibland i mitt självförtroende om det är tryggt att samsova men det är samtidigt de bästa nätterna för både mig och min son. Som du skriver, intuitionen säger att det är det tryggaste. Socialstyrelsens råd stressar mig också.
Tack för ett viktigt inlägg!
Vi samsover, och när jag hintade om det till BVC fick jag en lååååång föreläsning om Socialstyrelsens råd… efter det sa jag inget mer om det utan sa att hon sov i babynest på rygg, bredvid mig och letade information om samsovning på annat håll. Hade uppskattat att få råd o stöd av vår kontakt på BVC istället för att shameas när vi gör nåt som känns helt naturligt och funkar fantastiskt bra för oss.
Du sätter ord på mycket av det jag kände. Intuitionen sa att det kändes ok att samsova men jag var hela tiden livrädd att jag riskerade livet på min son, för det var ju just det som barnmorskan hade sagt, att barnet kunde dö.
När min son var åtta veckor var jag på efterkontroll och fick träffa en otrolig barnmorska. Jag berättade att vi samsover och att det är räddningen för att vi ska få sova och orka leva, men att jag var orolig. Hon sa att vi skulle fortsätta med det, att det inte var några som helst konstigheter. Det kändes så mycket bättre sen.
Tack för detta ❤️. Sov så fruktansvärt dåligt första nätterna efter förlossningen för att min bebis grät förtvivlat så snart jag la ifrån mig henne. Berättade för barnmorskan på BB-mottagningen visade mig hur jag ska amma liggande på ett säkert sätt och sa sen ”då gör det inget att du somnar” och blinkade åt mig. Ville gråta av lättnad.
Shout out till Anita på BVC i Örebro som genast hjälpte till med råd och stöd om samsovni g när jag nämnde att min dotter helst ville ligga nära och att vi alla sov så mycket bättre då. Verkligen inget skammande, bara bra info och pepp! Väldigt glad för det, tog mig igenom bebistiden med sömnen intakt och därmed också välmående på alla andra plan. Hurra!
Min bebis är snart 6 veckor, när vi kom till bb SÖS frågade jag barnmorskan om man ska ha barnet i den lilla plasthinken på hjul som finns på rummen där 🥲 då gick hon och hämtade en babynest och rådde oss att skjuta ihop våra sängar och ha henne mellan oss. Första nätterna gick det inte alls att lägga henne i näst och vi försökte sova i skift men så himla lätt att somna med bebis i famnen då vilket kändes ännu otryggare. Fick sen hjälp på bb att få till liggamning och efter det har hon sovit delar av natten bredvid mig vid bröstet och delar i babynest i bed side crib. Vi sover jättebra är verkligen något irriterad på alla som bara antar att man inte kan sova ordentligt med bebis. Har inte stött på någon i vården som varit skeptisk mot samsovning men då har jag inte frågat om det direkt eftersom jag själv läste på om det ordentligt redan innan hon föddes. Ingen har sagt något om hur bebis ska sova till mig varken på bb BVC eller mvc och till alla har jag sagt att vi liggammar och sover bra. Tror generellt det beror på var man bor och så men jag tycker alla barnmorskor jag träffat har varit så rimliga i den här typen av frågor! Tycker dock det är jobbigt med socialstyrelsens riktlinjer även om jag intuitivt känner att vi gör det som är bäst för vår familj.
Men tack för detta, precis som du säger intuitionen!!! Min säger sov tillsammans. Min sambo och jag har varit ense om det från start och vårt barn sover så bra på nätterna sedan han föddes.
Vården har avrått, från första natten på BB till BVC och även vänner som ”bara vill väl” men vi har läst på det vi har hittat om ämnet, gått med i Facebookgrupp om säker samsovning och litat på magkänslan.
Så bra och viktigt inlägg!
Redan på första besöket på BVC tog jag upp min önskan om att sova med min nyfödda bebis, nyfiken på att diskutera och att få tips om hur man gör det på bästa sätt. Istället fick jag en osympatisk föreläsning om hur farligt det är att samsova. Ord som satte sig djupt och spädde på min oro ytterligare, inte precis vad man behöver som ängslig förstagångsförälder.
Läste istället på själv om säker samsovning och vågade tillslut samsova med min bebis när han var 2 månader.
Idag några månader senare kan jag se att det var det absolut bästa beslutet för min bebis och mig som båda sover mycket bättre tillsammans. Det enda jag ångrar är att vi inte började samsova från start.
Anser att BVC borde stötta, utbilda och ingjuta självförtroende i nyblivna föräldrar, istället för att shamea och skapa osäkerhet kring något som är bland det naturligaste som finns – att sova nära sitt eget barn.
Samsovit med mitt andra barn som är 8 månader nu. Samsovit från dag 1. Letade upp mycket information själv innan, bla en bra film från babybaby om samsovning. Berättat för både BVC och på amningsmottagning tidigt och fått bra bemötande. De har informerat om riktlinjerna kring samsovning men de verkar ha känt sig trygga med att jag på egen hand läst på och inte försökt övertala mig att göra på något annat sätt.
Kan du gå in mer på HUR man samsover så säkert som möjligt? <3 Vore så bra att få höra mer konkreta tips!! Tack på förhand <3
Tack för bra inlägg! Jag har precis samma problem att min bebis inte vill sova själv (11 veckor) så han sover hälften av natten på mitt bröst mot amningskudde. Vill helst inte det men somnar av mig själv och varit orolig att han ska trilla ner i springan mellan mig och kudden och kvävas. Jättejobbigt att ha den oron men nu lägger jag över honom bredvid mig oftast, längre bort i sängen på ett säkert sätt och det går bättre. Kan sova lugnare. Men har inte vågat säga att jag samsover på bvc. Hintat om det men de har lite viftat bort det ”nä det kan man ju inte”.
Hej,
Sök gärna på safe cosleeping och se vad som rekommenderas i andra längre kring samsovning. I min (olärda) uppfattning verkar det vara bättre att lägga honom på rygg i sängen än att ha honom sovandes på amningskudden. All god sömn till dig och din bebis 🥰
Tack för det här inlägget! Jag va livrädd för att samsova i början, men det var verkligen det enda som funkade, så precis som du började jag göra det för att inte helt tappa förståndet pga sömnbrist. Men när jag tog upp det här i vården så fick jag inget stöd utan svaret blev ”Man kan inte räkna med att man ska få sova i början”, vilket fick mig att känna mig som världens sämsta mamma. Har efter det inte sagt till någon att jag samsover, utan säger bara att sömnen funkar bra och ger inga detaljer om hur den ser ut. Det som gav mig mod och stöd var faktiskt ditt gamla blogginlägg om samsovning, det räddade mig verkligen när jag hade det tufft och höll på att drunkna i skamkänslor kring allting. Så tack för det inlägget och tack för det här! Så viktigt att prata om.
Så fint och viktigt inlägg! Jag bor i Finland och här kan man också läsa liknande rekommendationer.
Från att min dotter föddes, visste jag att jag ville samsova. Närheten var viktig både för mig och henne. All vårdpersonal jag kommit i kontakt med, barnmorskorna på BB och barnrådgivningen (Finlands motsvarighet till BVC), har varit väldigt positiva till samsovning och verkligen belyst dess fördelar. Till följd av alla rekommendationer man läser gällande 3-månaders regeln, trodde jag att det skulle vara tvärtom. Att jag skulle bli ifrågasatt över mitt val.
Vad bra att du lyfter detta för diskussion!
Vi har fem barn och då jag själv samsov med min mamma länge så var det självklart för mig från start.
Vi fick vårt första barn 2004 och jag kan inte minnas att det pratades alls om hur bebisarna skulle sova. Vi fick tre barn tätt och vi samsov då allihopa under flera års tid. Det var räddningen för allas sömn skulle jag säga även om det stundtals var väldigt trångt och bökigt. Däremot när vi fick vårt fjärde barn 2011 så blev jag dumförklarad vid första besöket på bvc när jag berättade att vi samsov. Sköterskan sa att det var rent livsfarligt och att vi borde tänka oss för, samt skaffa en egen säng till honom. Jag kände mig oerhört förminskad och började tvivla på mig själv i min roll som mamma. När han sedan var 4 veckor gammal så blev vi inlagda på sjukhus då han fick RS-virus. Han låg några dygn i respirator och under den tiden lovade jag mig själv att alltid lyssna inåt och lita på min egen känsla. Dock så har jag inte vågat säga till vårdpersonal att vi fortsatt samsova och inte heller med femte barnet när vi blivit tillfrågade.
Tack för att du skrivit den här texten! Jag har tack vare ditt inlägg från 2019 vågat samsova från dag 1 med båda mina barn. Allt annat kändes och var helt otänkbart. BVC har haft lite blandade reaktioner på det, så till dem har vi sagt ”på egen madrass i samma säng samt utan täcke” när de hänvisat till Socialstyrelsens råd – förutom vår nuvarande sköterska som sa ”du vet var Socialstyrelsen säger men gör det som fungerar bäst för dig och ditt barn”. Det som fungerat bäst har ju varit fri amning och mage mot mage och därför har hela familjen sovit relativt bra från start.
Jag har bara blivit bemött bra från vården med våran samsovning. På BB låg lillan bredvid mig i sängen den mesta delen av tiden, där sa en sköterska att de likväl kunde slänga ut bebisarnas sängar för alla vill ha närhet och ligga brevid🥰
På bvc sa jag att vi samsov och där fick vi bra information om det 🌸
Har nyfödd och är rätt utmattad för försöker att lägga bebis ifrån mig vilket den såklart vägrar. Mitt stora barn hade svårt att sova upp till tre år ålder och ibland tänker jag samsovning från början hade underlättat hans relation till sömn. Men är svin rädd för att samsova. Hur ska man göra det på bästa sätt? O hur ska bebisen ligga vid bröstet med minst risk? Är överviktig, är det en riskfaktor? Tack för detta inlägg!
Vi har samsovit sedan dag ett. Bebis är nu 6 månader. BVC rekommendera oss att samsova för både mamma och bebis skull, för oss har det varit det ända rätta då bebis ammar dygnets alla timmar (sover gärna med en tutte i munnen) 🥰
Med första barnet (född 2017) fick jag hjälp av en äldre barnmorska på BB SÖS som visade hur jag skulle liggamma så att jag fick sova.
Vi samsov efter det (utan nest) och det gick hur bra som helst. Fri amning och utvilad mamma.
Med barn nummer två samma sak sen dag 1.
Jag pratar öppet med BVC om att vi samsover och att jag känner mig trygg med det. Jag ser det som det enda rimliga sättet att sova när bebis vägrar sova utan tutte i munnen.
Veldig fint skrevet. <3Med første barnet hendte det at jeg sovnet med henne på brystet da jeg var så trøtt og hun ville. Ikke. Sove. i bedside criben. Og det er jo en risiko å sove sånn. Når jeg oppdaget trygg samsoving, liggende amming og c-curl posisjonen ble det en helt ny verden.
I de offisielle rådene i Norge står det blant annet:
"Hovedbudskapet til foreldre er å la barnet sove i egen seng på foreldrenes soverom eller sørge for forsvarlig samsoving (168). Dersom mor har røykt under svangerskapet eller mor/partner røyker etter fødselen, bør man unngå samsoving."
Og Ammehjelpen som er en uvurderlig kilde til hjelp i barseltiden i Norge støtter det også og nevner ikke det med 3 måneder.
(Men det betyr jo ikke at det ikke er en del av helsesykepleierne i Norge som bruker sine egne meninger i veiledning på helsestasjonene… Fikk blant annet råd om å slutte å amme nr 1 etter 6 måneder. Veldig glad jeg ignorerte det "rådet"!))
Samsovit med alla mina tre barn från nyfödda. Jag har haft täcket nedanför brösten och en tunn men absorberande handduk över brösten och axlarna, det blir tillräckligt varmt för mig och känns mindre risk för att täcket skulle hamna över bebisens ansikte. Handduken använder jag dessutom för att samla upp mjölk som läcker från brösten.
Någon måste ju vara den negativa rösten och denna gång blev det jag… Ni som blir stressade av Socialstyrelsens råd, ni förstår att det är ingenting mot känslan att förlora ett barn i PSD? De finns inte utan anledning, det handlar inte om att de vill vara störiga eller har nån sorts gammal moral. Som alla känner till vet man fortfarande inte varför PSD sker, det enda man vet är statistisken kring hur det sett ut när barn har dött, och det är den statistiken som ligger till grund för råden. Att de skulle bortse från det enda man har att gå på vore väldigt märkligt.
Alla föräldrar försöker såklart göra det bästa för sin situation. Även de som kommer förlora i PSD – de känner sig också trygga med att lita på sin intuition! För den som inte har förlorat ett barn är det svårt att sätta sig in i den verkligheten. Följ de råd och rekommendationer som finns. Att gå emot någon av dem och sedan förlora sitt lilla barn är att be om livslånga skuldkänslor.
För mig att det självklart att samsova. Det ligger i min natur att göra det. Hon mår bra, jag mår bra. Gällande BVC så har jag faktiskt valt att inte gå in på detaljer. Ibland är det för stelbenta och oroar sig själva och mig. Till en början testade jag med ett babynest, men det blev bara jobbigt. Nu ligger vi brevid varandra, hon och jag. Och jag längtar till den stunden varje dag.
Läste på en amerikansk sida att samsovning inte är samma sak som amningssova. Att sova med sitt barn för att amma under natten har minimala risker. Så kanske dags för socialstyrelsen att utvärdera.
Tycker att råden är helt sinnessjuka och säger till dig som förälder att gå emot dina instinkter. Aldrig i livet att jag skulle sova utan mitt nyfödda barn i sängen. Hur fan tror man att vi som art har överlevt… det är så galet.
Efter alla varningar från bb satt jag upp med min bebis i famnen i tre nätter och vägrade sova. Jag tänkte nämligen inte lägga henne ifrån mig. Så jag var vaken i 72h.
Väl hemma träffade vi en fantastisk BVC-sköterska som bara konstaterade att små bebisar vill ha mycket närhet och frågade om jag ville ha råd om säker samsovning och liggamning.
Sen den dagen sov min bebis vid min sida utan dåligt samvete, och gör det fortfarande, 14 månader senare.
Intressant och nyanserat! Skulle också så gärna vilja veta riktigt ingående hur man samsover säkert. Gärna så konkret det bara går. Eller vart kan jag hitta den informationen?
Mitt barn var exakt så att han ”inte” gick att lägga ner utan att han vaknade och jag fick sova absolut 0. Under en sömnlös natt när jag grät för allt jag ville var att samsova (i babynest i mitt fall). Men det rekommenderades absolut inte och jag mådde extremt dåligt, men fick bland annat upp ditt gamla inlägg , gick med i säker samsovning samt från babybaby och kände mig tillslut bekväm med att låta honom sova mellan oss. Och OJ vilken skillnad det blev. Men, jag kände mig fortfarande ”dålig” som gjorde så, eftersom det inte rekommenderades. Så jag försökte få honom att sova i bedsidecrib men det gick inte förens efter kanske 7 månader. Guldvärt med såna här inlägg, både ditt nya och gamla!
På föräldragruppen för mitt andra barn (mannens första) så pratade BVC om rekommendationerna. Dom var inte dömande eller överdrivet negativa men många litar blint på vad vården/socialstyrelsen säger. Då rekommenderade jag förstagångsföräldrarna att läsa på om samsovning i förväg, oavsett vad de hade för avsikter. Då kan dom vara informerade i sina beslut. Dom slipper tro att dom aldrig kommer få sova igen om nu barnet vill ha dom nära. Jag hade ingen aning med mitt första barn så jag somnade ofta när jag ammade sittandes på ett osäkert sätt. Helt utmattad.
Ingen annanstans i hälsovården kommer du bli beordrad att inte sova. Orimligt.
Inne på tredje barnet nu. Blev tydligt redan första natten med första bebisen att det är SÅ kämpigt att kämpa mot samsovning.. så jag har samsovit med samtliga tre från början, aldrig vågat säga något till vården om det dock.
Så tacksam att du skriver om detta.
Känner igen mig i det du skriver!
Valde att samsova för det kändes rätt. Tycker socialstyrelsen riktlinjer gjorde att jag blev rädd och ängslig speciellt som fösta gångs förälder. Dock valde jag ändå att samsova för att både jag och mitt barn skulle få sova och vara utvilade.
Berättade mina tankar och funderingar för bvc sköterskan som inte sa mer än hänvisning till riktlinjerna vilket kändes tråkigt. Jag började då söka information på egen och läste en heldel studier om ämnet. Hittade även bra information i hur man samsover på ett säkert och tryggt sätt med sitt. Tråkigt att man inte fick den hjälpen man hade behövt från vården.
Jag har samsovit med min son sen han föddes trots riktlinjer och påtryckningar utifrån så har det enda rätta för mig varit att mitt barn ska få sova hud mot hud när mig.
Med mitt första barn som vägrade sova själv fick jag tips av BVC att kolla babybaby.se om säker samsovning. Hon sa direkt att ”ja, folk samsover ju även om rekommendationerna säger att man inte ska och då tycker jag det är bättre att man vet hur man ska göra det säkert”.
Med min andra som nu är två månader har hon nästan utgått från att vi sover tillsammans och sa direkt att ”så gör man ju faktiskt i de flesta delar av världen”. Har känt att detta att hon litar på att jag vet vad jag gör faktiskt har fått mig att känna att jag nog klarar av detta med att vara mamma, typ generellt.
Hej Asabea
Så glad för detta inlägget.
Jag bor i Danmark och vi har något som heter sundhedsplejersker här. Det är sjuksköterskor som är specialiserade på barn och besöker nyblivna föräldrar geni. hembesök under 1 års tid.
Det är egentligen något superbra, men när jag fick min första dotter i 2022, slutade min sundhedsplejerska inte att varna mig för plötslig spädbarnsdöd. Jag nämnde för henne att min bebis vägrade sova andra ställen än hos mig och därför nämnde hon detta flera gånger under de besök hon gjorde hos mig.
Det skapade en otrolig stress för mig och min partner och vi kämpade i flera månader med att få våran lilla tjej till att sova i sin bedsidecrib. Vi sov därför mycket dåligt och jag fick det också dåligt psykisk och vaknade om nätterna för att jag var rädd att hon inte skulle andas.
Det lyckades aldrig med att få henne till att sova i egen säng och trotts att jag talade om detta för sundhedsplejerskan fortsatte hon att påminna mig om riskerna. Det har varit otroligt frustrerande och därför har jag inte talat om det på samma sätt nu när jag fått min andra dotter.
Jag tycker verkligen inte att det är sunt att pressa föräldrar med onödig oro. Jag kan förstå att det finns risker och att de bara vill väl. Men vad ska man göra om ens barn bara vill och kan sova hos en? Då hjälper det inte att ”varna” om att man riskerar att det allra viktigaste man har kan dö. Det skapar bara en känsla av att man inte räcker till och en känsla av att vara dålig.
Ursäkta för lång kommentar, men behövde nog få ur mig det hela.
Tack ännu en gång för detta inlägg- jag tror det kan hjälpa flera nyblivna föräldrar att inte känna sig dåliga över något de inte kan göra något åt. Jag hoppas riktlinjerna åtminstone kan omformuleras.
Kh
Lina
Jag samsover med bebis började med babynest, det gick la sådär inte så populärt. Ligg ammar och ammar fritt. Sen började jag utan babynest i sängen med bra utrymme runt om kring oss. Funkar kanon, sova på rygg går sådär föredrar sidan vänder henne till och från under natten. Har koll på henne. Tycker att man ska följa sin intuition och sin magkänsla. Förr i tiden så var rekommendationerna att Barn skulle sova på sidan enligt mina föräldrar nu är det på rygg. Sen gillar alla barn olika sov ställningar. Så länge man gör det som känns tryggt för sig och säkert för bebis. Kör på. Ångrar inget, vi älskar att ha närhet och trygghet.
Vad bra sammanfattat. Instinkten som du beskriver har jag verkligen känt och bestämde mig därför att samsova med mitt andra barn från dag ett. Hon är nu drygt fyra månader och överlag är våran sovsituation toppen (just inatt var det dock lite stökigt med båda barnen, därför skrivs detta inlägg strax innan kl 5 på morgonen, hehe).
Jag kände att BVC var rätt chill när jag berättade om samsovningen. Vi diskuterade lite kring säkerheten men inte så mycket då jag var väldigt bestämt och förmedlade att jag visste vad jag gjorde/kände mig trygg. Jag har dock fått hårdare kritik från andra runt om, tex min egen mamma. Hon prackade på mig hennes egen oro (och kärlek) i början. Nu är hon dock inte orolig längre utan kallar min dotter för en liten känguruunge när hon har sett henne ligga intill mig med tutten ständigt i munnen.
Tack för att du tar upp ämnet. Och heja alla mammor, och föräldrar, som följer sina instinkter och rockar föräldraskapet på sitt sätt.
Jag kände starkt att jag ville samsova innan förlossningen men min sambo var orolig för att samsova med bebis, troligen pga råden han läste från socialstyrelsen.
Men efter att min man råkade somna med bebis första natten på BB liggandes fint i sidposition så kände han direkt att det här kommer gå bra när vi vaknade 4 timmar senare.
BVC har bara sagt ”ja vissa väljer att göra så” när jag nämt jag och bebis samsover och att det är troligen därför amning går så bra och inget skrik på nätterna.
Nämnde även för barnmorskan och hon sa inget speciellt heller kring det.
Hade nog vara bra om råd o stöd finns för de som vill samsova så man slipper känna att man utsätter barnet för något dåligt. Det finns ju risker med att barnet ligger själv i egen säng med.
Hej!
På bb så uppmanade barnmorskorna oss till att samsova men jag var alldeles för rädd för det! Så han fick sova i ett nest mellan mig och min sambo. Ångrar det idag, jag borde bara ha litat på min intuition. När vi väl kom hem så var det hemskt, han sov enstaka stunder själv men jag fick ingen sömn och främst ingen ro! Mycket på grund av att jag även ville amma så när det var dags för det så var jag tvungen att ta upp honom och sen börja om igen med att natta.
Jag hade läst om säker samsovning och gått med i grupper på Facebook (bland annat Happy Cosleepers som kan rekommenderas). Så jag tog alla råden till mig och började med det, bästa jag gjort! Vi sover ihop varje natt och ammar fritt, vår vardag är mycket enklare! Han ör tre månader nu och vi kommer samsova tills det naturligt fasas ut. Min sambo är helt med på det tåget också vilket känns skönt!
När det kommer till bvc upplever jag att de inte säger så mycket, främst för att man nog inte vågar gå emot socialstyrelsens råd. Tror att kunskap är viktigt i denna fråga, att känna sig påläst och att veta vilka faktorer som kan påverka samsovningen negativt. Har bara upplevt positiva reaktioner från familj, vänner, bekanta och samhället generellt! Att det anses ganska normalt att dom små liven vill sova nära ❤️
Jag tvekade aldrig ens på att samsova nu när jag fick mitt andra barn, det var självklart. Diskuterade det aldrig ens med BVC tror jag. Han är 8 månader nu och vi har sovit gott tillsammans nätterna igenom sedan han föddes, sovit och ammat om vartannat. I början tänkte jag mest på att inte ha kuddar eller täcken som kunde hamna på honom, men litade på min egen modersinstinkt att inrte själv rulla över honom. Jag menar, jag vaknar ju ändå av minsta knyst eller missnöjesljud från honom, känns osannolikt att jag inte skulle vakna av det. Är så glad och tacksam för samsovandet!!
Önskar att någon på BB när jag fick mitt första barn 2020 hade informerat mig om att samsovning var ett alternativ när jag satt vaken med henne i famnen i tre nätter, tycker så synd om mig själv i efterhand. Sov i skift med sambon när vi kom hem, började samsova sen när dottern var 2 månader.
Fick mitt andra barn i somras och liggammade honom (och mig själv) till sömns direkt första natten. Fick ingen kommentar av personalen på BB om det mer än att det var bra att han ammade mycket då han var liten när han föddes 🙂 skönt såklart att ingen var kritisk men upplever ändå det lite märkligt att frågan om samsovning liksom lämnades så okommenterad i båda fallen
Tack för ett fantastiskt bra inlägg! Jag samsover med min dotter på nio veckor och följer råden om säker samsovning (safe sleep seven) och jag känner mig trygg i det. Försökte att lägga i egen säng första veckan men gav upp ganska direkt, nu sover vi tillsammans i en 180 säng så vi har gott om plats!
Har inte fått en enda fråga eller råd från bvc om hur vi sover, vet inte om det har att göra med att det är mitt andra barn men kan tycka att det är rätt skönt att dom inte lägger sig i om jag ska vara helt ärlig 🙂
Första natten på BB så lade barnmorskan min son bredvid mig, visade mig hur jag skulle liggamma och gick sen iväg för att hämta ett skydd till sängen så han inte skulle ramla ut. Baljan stod orört i ett hörn.
Hemma hade vi förberett spjälsäng med ena sidan uttagen men han har inte sovit en minut i den. Vi bara fortsatte som på sjukhuset och gör så än idag, 10 månader senare. Mage mot mage. Fri amning. Jag var rätt orolig i början och läste på mycket. Men på grund av att vi alla fick sova så bra och att jag var extremt noga med att han inte skulle få täcke etc på sig, provade vi aldrig något annat och det har känts tryggt.
De första månaderna fick vi sova riktigt gott, nu är det lite sämre. Han bökar runt mycket och vill fortfarande ha tutten i min mycket vissa nätter. Jag blir stel i kroppen av att ligga så och jag saknar närheten till min man som ligger lite bortkommen bredvid. Men i det stora hela funkar det fint.
Tack för fint inlägg! Vi kämpade första månaden med att försöka få bebis att sova i babynest, med resultatet att få söva om en gång i timmen (vilket kunde ta allt mellan 5 min-2 timmar). När vi sedan började misstänka tyst reflux och att bebis till följd av det fick (vad vi trodde var) andningsuppehåll i sömnen så började jag försiktigt att samsova. Besvären kom betydligt mer sällan eftersom jag vaknade och reagerade snabbare när hon låg intill mig. Tog upp det med min BVC-sköterska som sa ”klart du ska ha din bebis hos dig, hon vill ju vara nära sin mamma”. Så glad för det bemötandet, idag samsover vi och liggammar. 3 månaders bebis sover 22-09.30 med 2-3 amningsuppvak där ingen av oss vaknar till ordentligt. Helt fantastiskt. Och så mysigt.