Småbarnsliv och sexlust

Jag hade frågestund på instagram häromvekan varpå jag fick frågan hur jag som samsover gör för att kunna ha ”samliv” med min man. Med andra ord hur knullar du om du har en bebis i sängen. Well, jag har samsovit sen första barnet och har hunnit få två barn sen dess så uppenbarligen går det 🙂 Men jag bollade frågan vidare till mina följare för jag känner mig inte bekväm med att gå in på detaljer om mitt eget sexliv. Eller jag är bekväm men jag vet att min man är mer privat av sig och det vill jag respektera. Så jag skickade ut frågan och det vanligaste svaret var förstås ”Man kan ligga på andra ställen och tider än i sängen vid läggdags”. Förstås. Soffan var en återkommande plats. Som nån skrev ”legenden säger att man aldrig ska sitta i en samsovande familjs soffa”. Kan nog ligga nåt i det. Men vad man inte vet skadar en inte ellerhur? Överlag så kändes det som många hade ett levande och härligt sexliv vilket verkligen piggade upp att läsa.

Men hela den diskussionen ledde in på ett samtal om lust. Lust efter att man fött barn. Jag gjorde en poll där majoriteten svarade att de fick tillbaka lusten efter mer än ett år. Flera skrev att det var så skönt att läsa om andra som inte hade lust. Någon skrev att hon aldrig haft så stark lust som dagarna efter förlossningen. Några skrev att de schemalägger sex för de kan inte invänta lusten men sexet föder lusten och de ångrar aldrig ett ligg. Några skrev, vad för mig, kändes som ganska mörka skildringar av deras sexliv där de ställer upp för sin man trots att inte lusten finns. För att behaga och för att man känner sig skyldig till det. Flera beskrev även hur de uppmuntrats (pressats?) av sin barnmorska att inte vänta ”för länge” med att ha sex för mannen har sina behov.

Vart landade allt det här i mig. Jag möter ju kvinnor i mitt arbete så jag vet att det ser ut ungefär såhär. Att skillnaden är stor, att kraven ofta är höga och att lusten ofta dröjer. Men det jag tar med mig är att vi behöver tala med om det, vad som är normalt och vad som kan förväntas. Inte minst med männen, att de ska förstå att det är helt normalt att lusten kan dröja. Jag tror personligen receptet för ett härligt sexliv är kommunikation, förståelse och nyfikenhet.

• Att kommunicera kring hur man känner. Att det är som det är just nu men det behöver inte vara såhär alltid. Postpartum är en helig tid och jag blir arg av tanken att det finns kvinnor som pressas att ställa upp sexuellt så fort de slutat blöda för då borde de vara som vanligt igen. Man har skapat och fött ett barn på ett eller annat sätt, som man dessutom kanske livnär sig på ens kropp, kan man få ta ett andetag eller? En rimlig partner har förståelse för det.
• Lusten kommer i vågor för de flesta av oss. Graviditet, postpartum och småbarnsår är en stormig tid. Ett starkt förhållande kan stå stadigt i det.
• Sex kan föda lust. Det köper jag helt. Men press kan också döda lust som inget annat och få långvariga konsekvenser i relationen till ens kropp och ens partner. Att den där efterlängtade lusten blir allt svårare att väcka. Mitt råd är att börja med sig själv, väck lusten där först. Onanera mera helt enkelt.
• Sex betyder många saker. Det behöver inte vara omslutande eller ens kön mot kön. Det kan vara så mycket mer. Var nyfiken och utforska utan press.
• Ta hjälp av parteraput och/eller sexolog om det behövs. Om ni sen är helt inkompatibla sexuellt överväg om det är en relation värd att stanna kvar i.

Jag fick ett så fint tips av en följare som startat bokklubb med andra kvinnor/mammor som ville väcka lusten. Där de läser ensemi-snuskig bok som de pratar om över vin och allmänna samlatal om lust. Älskar det. Så ta den idéen och spring med den.

Jag personligen har känt att lusten kommer lite snabbare med varje barn. Troligen får att har mindre och mindre krav på mig själv och jag även uppskattar min man mer och mer. Jag ser även ett tydligt samband med menscykeln. När den och därmed fertiliteten kommer tillbaka så kommer även lusten. Logiskt ju.